Misery...

Jag är inte perfekt.
Ingen annan är det heller.
Så när människor försöker porträttera sig själva som det genom både yta och lönger blir jag besviken. Jag har aldrig förstått felet med att vara sig själv. Det har däremot tagit mig hela mitt liv att inse det;
 den vackraste egenskapen är att vara sig själv.

Jag vet inte hur många människor jag faktiskt har mött som man direkt har sett att allting dom visar endast är en fejkad fasad. Ett exempel på ett sätt att visa en falsk bild av sig själv är genom bloggar. Det tycker jag är synd, när människor - i synnherhet tjejer - visar sidor av sig själva för andra som egentligen inte finns. En bild som inte stämmer överrens med verkligheten. Orsakerna till detta varierar.
 *Kanske man inte tycker att ens riktiga liv är tillräckligt intressant.
 *Kanske man gör det i syftet att bli omtyckt.
*Kanske man egentligen vill vara någon annan men inte vågar.
Vad vet jag?

När jag skapade den här bloggen sa jag till mig själv att inte skriva saker, lägga upp bilder, eller puplicera åsikter som jag inte skulle kunna stå för i verkligheten ifall någon konfronterade mig med det.
Syftet för mig själv med den här bloggen är ingenting speciellt. Men jag vet att syftet definitivt inte är att ha så pass många läsare som möjligt. Sedan är det klart att det smörjer ens ego lite när man ser att besöksmätaren har gått upp. Jag skriver för att jag tycker att det är kul, för att jag kommer på saker med mig själv samtidigt som jag skriver. Jag lägger upp bilder eftersom jag har en brinnande passion för fotografering. Jag lägger in låttexter som jag vill att andra som inte hört ska kunna ta del av. Ta del av samma vackra ord som har berört mig. Musik är den vackraste gåva människan har fått.
Jag har valt att dela med mig av mitt liv med den här bloggen. Sen kan texterna jag skriver och bilderna jag lägger upp skapa olika reaktioner och olika åsikter, men det gör inte mig något. Allt jag publicerar får ni tolka precis som ni vill. Och det är väl egentligen det som är tjusningen med det hela. Man låter okända människor ta del av ens liv genom små titthål. 
Jag kanske berör vissa med sina ord, gör andra förbannade, hjälper vissa genom att visa att fler har varit med om samma sak.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0