~*Shittyface*~

jag blickar tillbaka på hur det en gång varit, hur det var då allt var så kallat perfekt.
men som sagt, allt är som vanligt men inget är som förr. & hur mkt jag än vill ha tillbaka
dom här 15 åren som tagits ifrån mig på bara en sekund så kommer dom aldrig
komma tillbaka. jag saknar dendär känslan då man gick på dagis & vart kär i en kille.
då man inte riktigt visste bättre, men ändå fick dendär pirrande känslan i magen
så fort man såg honom. men varför ska det vara så jobbigt nu? man faller för nån
man aldrig kommer få, men så är livet, right? man kan inte alltid få sina önskningar
uppfyllda  &jag saknar även den tiden då min syster var min allra bästa vän, även fast vi
alltid bråkade, så har jag minnen med henne jag aldrig kommer få uppleva igen.
   jag saknar dendär gråten efter man ramlat & gjort illa sig, då man aldrig grät över en pojke,
då man inte bara var en av miljoner utan fick den uppmärksamhet & lycka man behövde,
jag kan inte göra annat än att le när jag tänker på det som en gång varit. & visst blir jag
deprimerad av att veta att jag aldrig kommer få uppleva dehär igen, så ska jag ändå vara stark
& inte visa min svaghet i livet. allting har sin mening, ingenting händer av en ren slump.

- allting har en början & allting har sitt slut, ingenting varar förevigt, inte ens vänskap.